Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den femte. III, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Montj. Så säger min konung: – säg du åt Henrik af
England, att fastän det ser ut som vi vore döda,
så sofve vi blott; försigtighet är en bättre soldat
än öfverdåd. Säg honom, att vi kunde hafva slagit
honom tillbaka vid Harfleur, men att vi icke ansågo
lämpeligt att krossa en oförrätt förr än den blifvit
fullmogen; – nu är vår tur kommen att tala, och vår
röst är befallande! England skall ångra sin dårskap,
se sin svaghet och beundra vårt tålamod. Bjud
honom derföre tänka på sin lösepenning, hvilken
måste beräknas efter de förluster vi hafva lidit,
de undersåter vi hafva förlorat och den smälek vi
utstått; att gälda allt detta fullvigtigt skulle
nedtrycka hans litenhet. För att godtgöra våra
förluster är hans skattkammare allt för fattig;
för att vedergälla vårt utgjutna blod är hela hans
kungarikes beväring allt för svag till antalet;
och hvad vår smälek beträffar, – hans egen person,
knäböjande för våra fötter, vore blott en svag
och usel upprättelse. Lägg härtill – en utmaning,
och säg honom till slut, att han förrådt sitt folk,
öfver hvilket domen redan är afsagd. Så vidt min
konung och herre; sådant är mitt uppdrag.
K. Henr. Hvad är ditt namn? Ditt embete jag känner.
Montj. Montjoye.
K. Henr. Du gör din tjenst rätt bra; gå till din kung,
Säg att jag nu ej söker honom opp,
Men ville till Calais helst retirera
I frid och ro; ty, sanningen att säga, –
Fast det ej just är klokt att så sig blotta
Inför en slug och gynnad fiende –
Mitt folk är högst försvagadt utaf sjukdom
Och smälter hop; de få jag än har qvar
Knappt duga mer än lika många Fransmän;
Men om de vore friska, hör du, härold,
Så skulle tvenne Fransmän kunna gå
På ett par ben af deras: – Gud förlåte
Att så jag skryter! – Denna franska luften
Har blåst den synden i mig: jag mig ångrar.
Gå derför, säg din herre, jag är här;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
