Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den femte. III, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Orl. Ni är så väl försedd med bådadera som någon prins i verlden.
Dauph. Så lång denna natten är! – Jag vill icke byta
bort min häst mot någon, som går på fyra fötter. Ah
ça! Han studsar ifrån marken, som vore han stoppad med
tagel; le cheval volant, Pegasus, qui a les narines
de feu! Då jag rider honom, sväfvar jag i luften som
en falk, han trafvar i luften, det sjunger i jorden
då han rör den; det sämsta hornet i hans hof är mera
musikaliskt än Hermes’ pipa.
Orl. Han är muskotfärgad.
Dauph. Och het som ingefära. Han är ett kreatur
för Perseus; han är idel luft och eld, och de tröga
elementerna jord och vatten synas icke till på
honom, utom när han står stilla som en droppe,
då ryttaren stiger upp på honom. Det kan man kalla
en häst! Alla andra kampar äro fäkreatur emot honom.
Konn. I sanning, min prins, han är en absolut förträfflig häst.
Dauph. Han är en prins för alla gångare; hans
gnäggning är såsom en monarks befallning, och hans
hållning kräfver hyllning.
Orl. Nu nog om den saken, frände.
Dauph. Nej, den menniska har icke något förstånd,
som ej, från det att lärkan stiger upp och tills
lammen fösas in, kan variera ett värdigt beröm öfver
min gångare; det är ett tema så flödande som hafvet;
förvandla sanden i hafvet till vältaliga tungor,
och min häst skall gifva dem allesamman fullt opp
att göra. Det är ett ämne för en monark att tala
om, och för en monarks monark att rida på, och för
hela verlden, både känd och okänd, att undra på med
åsidosättande af alla andra bestyr. Jag skref en
gång en sonett till hans beröm, och började så här:
O, du naturens under, –
Orl. Jag har hört en sonett som började så, men den var till en älskarinna.
Dauph. Det var säkert en imitation af den, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
