Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Första delen. II, 4 - Henrik den sjette. Första delen. II, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skall mellan hvita rosen och den röda
Mång tusen själar sända till de döda.
Min bästa Vernon, jag är er förbunden
För det ni plockade för mig en blomma.
Jag vill för er den blomman städse bära.
Det vill ock jag.
Haf tack, min bästa herre.
Kom nu med mig till qvällsvard: detta kif
Skall innan kort nog kosta månget lif.
Min svaga ålders ömma väktare,
Låt Mortimer här hvila få i döden!
Liksom en man, nyss släpad från en pinbänk,
Så är min kropp af långligt fängsel bräckt;
Och dessa gråa håren, dödshärolder,
Som Nestor gamla, bleka af bekymmer,
Bebåda: det är slut med Mortimer.
Mitt öga, lampan likt hvars olja spildes,
Blir dunkelt, ty det stundar till det sista.
Svag skuldran är och trött af sorgers börda,
Och armen merglös som ett vissnadt vinträd,
Som fäller saftlös ranka ned på marken: –
Dock denna fot, hvars lama vrister vackla
Ur stånd att bära denna jordklump mer,
Har snabba vingar nu som trä till griften,
Den enda trösten efter lifvets skiften.
Men säg mig, kommer ej min frände snart?
Richard Plantagenet skall komma, herre.
Vi sändt ett bud till Temple, der han bor;
Man svarade, att straxt han skulle komma.
Godt! Tillfredsställd blir då till slut min själ. –
Den arma Richard! Han är kränkt som jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
