- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Fjerde bandet /
223 / 37

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Andra delen. II, 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så framt jag skuldfri är och kungen trogen.
Du vill att jag från straffet dig skall rycka?
Din smälek blir ej mindre derigenom,
Men jag i fara står att bryta lagen.
Din bästa hjelp är lugn, min Leonora;
Jag ber dig, lär ditt hjerta tålamod,
Om några dagar är ju allt förglömdt.


(En härold kommer).

Häro. Jag kallar ers herrlighet till hans majestäts
parlament, som skall hållas i Bury den första i
nästa månad.

Glost.

Och utan att inan frågat mig till råds!
Det der går hemligt till. – Godt, jag skall komma.
(Härolden går).
Farväl, min Leonora. – Herr sheriff,
Förfar ej strängare än efter fullmakt.


Sher.

Ers herrlighet, här är min fullmakt slut;
Sir John af Stanley har befallning nu
Att föra henne af till öen Man.


Glost.

Skall ni, sir John, bevaka min gemål?


Stanl.

Ja, detta uppdrag har jag fått, mylord.


Glost.

Behandla henne icke strängare,
För det jag ber om skonsamhet för henne.
Ännu en gång kan lyckan vända sig,
Och jag kan göra godt mot er, om ni
Gör godt mot henne. Nu, sir John, farväl!


Hert.

Du går och säger ej farväl åt mig?


Glost.

Jag kan ej säga det för dessa tårar.


(Gloster går med sina betjenter).

Hert.

Du går din väg? Dig följe all min tröst!
Hos mig blir ingen qvar; min fröjd är döden,
Ja, döden, vid hvars blotta namn jag ryst
För det jag evigheten sökt i tiden.
Jag ber dig, Stanley, gå och för mig hädan,
Likmycket hvart; jag tigger ingen gunst,
Ledsaga mig dit pligten bjuder dig.


Stanl.

Det’ blir till öen Man, min nådig fru;
Der efter eder rang ni skall behandlas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:47:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/d/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free