Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Andra delen. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I stora värf är Henrik kall som snö,
Men smälter allt för lätt: och Glosters sken
Har dårat honom, liksom krokodilen
Med falska tårar vandraren bedrager.
Ja, som en orm med blankt och spräckligt skinn,
På blomstersängen ringlad, stinger barnet,
Som står och undrar på hans granna färger.
Tro mig, om ingen var mer klok än jag, –
Och dock mitt eget påhitt nu jag prisar, –
Så skulle Gloster snart bli verlden qvitt,
Och vi bli honom qvitt och all vår fruktan.
Att han bör dö är riktig politik,
Men ännu saknas till hans död ett svepskäl;
Man måste dömma honom efter lag.
Det vore, som jag tycker, ej politiskt,
Ty kungen visst skall sträfva för hans räddning
Och folket göra uppror för hans räddning;
Och hittills hafva vi blott svaga skäl,
Misstankar blott, att dömma honom på.
Ni vill då icke se hans sista dag?
Om någon vill den se, så är det jag.
Nej, York har större skäl att se hans död. –
Men ni, lord kardinal, och ni, lord Suffolk,
Rent ut, god herrar, – är det ej detsamma
Att sätta hertig Humphrey till protektor,
Som om man ville sätta svulten örn
Att akta kycklingen för snåla hökar?
Då vore det väl slut med kycklingen.
Fullkomligt riktigt; vore den ej galen
Som satte räfven till att vakta lamm?
Om man nu kallat honom mördare,
Så vore det ett klent försvar för honom
Att han ej hunnit med att mörda än.
Nej, han skall dö, för det han är en räf,
Utaf naturen fiende till lammen,
Förrän sin käft han stänkt med purpurblod.
Sak samma är det också nu med Gloster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
