Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Andra delen. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som för ditt vankelmod ett ombud var –
Att mig förtrolla, lik Ascanius,
Då för en kärlig Dido han förtäljde
Sin faders bragder efter Trojas brand!
Är du ej falsk som han? förtrollad jag som hon?
Ve mig, jag kan ej mer! Dö, Margaretha!
Ty Henrik gråter för du lefver än.
Det föreljudes, mäktigaste konung,
Att gode hertig Humphrey lömskt är mördad
Af kardinal Beaufort och hertig Suffolk.
Och menigheten, lik en vredgad bisvärm
Som mist sin vise, svärmar hit och dit
Och frågar icke efter hvem den sticker.
Jag deras vilda uppror stillade,
Till dess de höra hur hans död gått till.
Att han är död är allt för sant, min Warwick;
Men hur han dog vet Gud och icke Henrik;
Gå in till honom, se hans döda kropp
Och gif så tydning åt hans snabba död.
Det skall jag göra; – stanna, Salisbury,
Till dess jag kommer, hos den vilda mängden.
O du som dömer allt, min tanke hejda,
Min tanke som vill själen öfvertyga,
Att våldsam hand är lagd på Hurnphreys lif!
Är min misstanke falsk, så tillgif mig,
Ty domen din allena är, O Gud!
Hans bleka läppar värmde jag så gerna
Och göt med tusen kyssar på hans anlet
En ocean af mina salta tårar,
Och talte till hans döfva lik om kärlek
Och kände på hans känslolösa hand;
Men fåfäng vore denna sista tjenst;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
