Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Tredje delen. V, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Föröka hafvets svall med tåradt öga,
Och stärka den som redan är för stark?
Bäst så han jemrar, kantrar kanske skeppet,
Som kunnat räddas genom mod och nit.
Ack, hvilken skam och nesa vore detta!
Vårt ankare var Warwick; nå, än sedan?
Och Montague vår stormast; nå, hvad mer?
Och våra dräpta vänner tacklet; nå?
Är Oxford ej vårt andra ankare?
Och Somerset en annan dugtig mast?
Och våra franska vänner tåg och tackel?
Och hvarför skulle ej åt mig och Edvard,
Oöfvade ännu, för denna gången
En öfvad styrmans embete förtros?
Vi lemna icke rodret för att gråta,
Men hålla kurs – fast vinden säger nej –
Från skär och klippor som med skeppsbrott hota.
Långt bättre trotsa böljan, än den smickra.
Är Edvard ej en obarmhertig sjö?
Är Clarence ej en flygsand full med falskhet?
Är Richard ej en kantig olycksklippa?
Och allesamman fiender till skeppet?
Här hjelper icke stort att kunna simma
Sätt fot på sanden; genast sjunker du;
Stig upp på klippan; floden sköljer bort dig,
Om ej, så dör du trefallt genom hunger. –
Mylords, med dessa ord jag vill er visa,
Att den bland er som flyr ej hoppas kan
Af dessa bröder mer barmhertighet,
Än haf och sand och klippor kunna gifva.
Friskt mod! Det vore ju en barnslig svaghet
Att jemra sig för det som ej kan undgås.
En sådan hjeltemodig qvinna kunde,
Om hennes tal blef hördt af en pultron,
Uti hans bröst en sådan mandom gjuta,
Att han, fast naken, slog den pansarklädde.
Dock säger jag ej detta utaf misstro;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
