Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den tredje. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hör till dessa tasslare i mörkret,
Som löpa mellan mistriss Shore[1] och kungen.
Har du ej hört, hur ödmjukt Hastings måtte
Hos henne tigga om befrielse?
Med ödmjuk suckan inför hennes guddom
Lord kammarherren fick sin frihet åter.
Hör, vet du hvad, – jag tror att det är bäst,
Om uti kungens gunst vi vilja stå,
Att ge oss uti hennes tjenst och bröd.
Hon och den skrumpna och svartsjuka enkan,
De äro, sedan konungen dem adlat,
Ett mäktigt sqvallerherrskap här i riket.
Förlåten mig, J prinsar, båda två;
Hans majestät har strängt förbudit mig
Att låta någon, hvem han ock må vara,
På tu man hand samtala med hans broder.
Såå, hans välvishet, herr Brakenbury?
Ni gerna allt får höra som vi säga,
Vi tala ej om högförräderi;
Min vän, vi säga blott, att konungen
Är vis och dygdig och hans ädla drottning
Till mogen ålder kommen, skön, ej svartsjuk;
Att hustru Shore har mycket nätta fötter
Och läppar såsom körsbär, pigga ögon
Och en den aldralifligaste tunga,
Samt att vår drottnings slägt har blifvit folk.
Nå, sir? Hvad säger ni? Är det ej sant?
Med allt det der jag intet har att göra.
Att göra med fru Shore? Hör du, min gubbe,
Den som med henne något har att göra,
En undantagen, gör det bäst i löndom.
Och hvem är det, min prins?
Nå, hennes man, din lurk! Vill du mig snärja?
Jag ber er om förlåtelse, min prins,
Samt att ni mer ej talar med hans höghet.
Du endast gör din pligt; vi lyda dig.
Vi äro drottningens förkastade [2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
