- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Femte bandet /
105 / 13

(1861) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den tredje. I, 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Anna.

Jag hoppas alla göra det.


Glost.

Tag denna ring.


Anna.

Att taga är ej gifva.


(Hon sätter ringen på fingret).

Glost.

Som denna ring ditt finger fattar om,
Så gör ditt hjerta med mitt arma hjerta;
Bevara båda, båda äro dina,
Och om din arma trogna tjenare
En gunst får tigga af din milda hand,
Så kröner du för evig tid hans lycka.


Anna.

Och hvad är det?


Glost.

Att detta sorgens värf ni öfverlemnar
Åt den som större orsak har att sörja
Och genast er till Crosby-place begifver,
Der, sedan jag högtidligt har begrafvit
I Chertseys kloster denna ädla kung
Och vätt hans graf med ångrens bittra tårar,
Jag oförtöfvadt vill uppvakta er.
Af många dolda skäl jag er besvär,
Bevilja denna bön!


Anna.

Af allt mitt hjerta.
Det mycket fägnar mig att se, att ni
Så ångerfull och så botfärdig blifvit.
Tressel och Berkley, kommen, följen mig.


Glost.

Säg mig farväl.


Anna.

Månn’ ni förtjenar det?
Men då ni lärt mig hur jag er skall smickra,
Så tro, att redan jag er sagt farväl.


(Anna, Berkley och Tressel gå).

Glost.

Lyft liket opp.


2 Adelsm.

Till Chertsey, ädle lord?


Glost.

Nej till White-Fryars; vänten der på mig.
(De gå med liket).
Har nånsin så till qvinna någon friat? [1]
Har nånsin så en qvinna blifvit vunnen?
Min skall hon bli, – men länge ej behållas.
Hvad? Jag som mördat hennes man och svärfar, –



[1] Så hafva också många konstdomare frågat och strängt klandrat denna scen emellan Anna och Richard. Det tål dock vid att närmare begrundas, huruvida ej skaldens afsigt med detta uppträde varit att genast i början af stycket förbereda åskådaren på det skallerorms-lika inflytande, som Richard hade på enhvar som nalkades honom. Shakspeare räknar här, som ofta, på en stor skådespelares förmåga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:47:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/e/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free