Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den tredje. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag såg ej eders nåd: – på mina knän
Jag ödmjukt er välsignelse begär.
Gud signe dig och mjuke upp ditt hjerta
Med kärlek, christlighet och tro och lydnad!
Amen!
Och låte mig på jorden länge lefva!
(Afsides). Ty det är summan när en mor välsignar;
Hur kunde hennes nåd för’glömma det?
Molnhöljda prinsar, hjerteqvalda pärer,
Som bären denna sorgens tunga börda,
Uppmuntren nu hvarann med enig kärlek.
Om ock vår skörd hos denna kung är slut,
Så börja vi vår skörd för sonens räkning.
Det brutna split i edra svällda hjertan,
Som sammanfogadt nyss och heladt blifvit,
Må det bevaras noga från att brista.
Mig synes bäst att med ett litet följe
Vi hemta prinsen ifrån Ludlow hit,
Att här i London krönas till vår konung.
Hvarför med litet följe, Buckingham?
Mylord, på det att ej en mäktig hop
Må rifva nykläkt groll ånyo upp:
Så mycket mera farligt nu, som staten
Är ung ännu och utan styresman;
När hvarje häst sitt eget betsel styr
Och rikta kan sitt lopp hvart han behagar,
Så tycker jag att fruktan för all skada,
Så väl som skadan sjelf, bör förebyggas.
Fred har ju kungen stiftat bland oss alla,
Fast står hos mig och säkert det förbundet.
Så ock hos mig; jag hoppas hos oss alla.
Men då det än är nytt, så bör det ej
Utsättas för en möjlighet att brytas;
Det kunde ske, om följet blefve stort.
Jag medger derför, ädle Buckingham,
Att det är bäst att följet blifver litet.
Så tycker också jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
