Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den tredje. III, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag är ej den som hjelpa kan i nöden –
Vårt kungaträd har burit kungafrukt,
Som, mognad utaf tidens stilla gång,
Skall pryda herrligt majestätets thron
Och gifva oss en lyckosamn regering.
Hans är den krona, som J bjuden mig,
Hans lyckostjernas arf och rättighet, –
Förbjude Gud, att någonsin jag skulle
Från honom rycka den!
Ers höga nåde,
Vi skåda huru samvetsgrann ni är;
Men edra skäl de sakna vigt och värde,
När tidens läglighet vi noga pröfve.
Ni säger Edvard är er broders son,
Så också vi, men ej af Edvards hustru.
Först var med lady Lucy han förlofvad –
Er moder lefver vittne till hans ed –
Och sedan blef han genom ombud fäst
Med Bona, syster till den franska kungen;
Men dessa blefvo båda undanträngda
Utaf en stackars nådesökerska,
En sorgförkrossad mor till många söner,
En vissnad skönhet, en bedröfvad enka,
Den uti hennes bästa dagars afton
Hans lystna öga gjorde till sitt byte
Och drog hans tankar ned från deras höjd
Till äcklig låghet och tvegiftes brott.
Åt honom uti syndig bädd hon födde
Den Edvard, som vi höfligt kalla – prinsen.
Jag flere bittra saker kunde nämna,
Men aktningen för en som ännu lefver
Skall lägga skonsamt band uppå min tunga.
Emottag derför, konungsliga herre,
Den höga värdighet som bjudes er,
Om ej för vår och hela landets skull,
Dock för att leda edra höga anor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
