Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den tredje. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om du dig gifter, sorg din bädd belägre,
Och må ditt vif – om någon är så galen –
Mer olycksalig blifva då du lefver,
Än du har gjort mig med min makes död!"
Och se, förrän jag hunnit repa opp
Förbannelsen ännu en gång, ja plötsligt,
Mitt qvinnohjerta blef så groft besnärjdt
Utaf hans söta ord och underkastadt
Min egen själs förbannelse, som städse
Allt sedan hållit mina ögon vakna;
Ty ej en enda timma njöt jag än
Uti hans bädd den gyldne sömnens dagg,
Men väcktes jemt utaf hans stygga drömmar.
Dessutom för min fader Warwicks skull
Han hatar mig och gör snart af med mig.
Farväl, du arma hjerta, jag dig ömkar.
Ej mer än i min själ för er jag ömmar.
Farväl, du som med qval din höghet helsar!
Farväl, du arme, som tar afsked af den!
(Till Dorset). Gå du till Richmond; lyckan dig ledsage!
(Till Anna). Gå du till Richard; englar dig beskydde!
(Till Elisabeth). Gå du till helig fristad; frid med dig!
Jag till min graf, der jag i ro skall hvila!
Jag redan skådat åtti sorgens år,
Hvar timmas fröjd en veckas qval mig bådat.
Dröj! Än en gång vi se oss om till Towern. –
Du gamla stenhop,[1] ömka mina barn,
Dem afund spärrat inom dina murar.
Da hårda vagga åt så snälla små!
Du gråstensamma! bistra lekkamrat
Åt späda prinsar, ack, se om dem väl!
Så bjuder dårlig sorg åt stenar sitt farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
