Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den tredje. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aflägsnen er. – Min frände Buckingham, –
Ers majestät!
Gif mig din hand. Ditt bistånd och ditt råd
Har lyftat upp till denna höjd kung Richard: –
Men skall vår ära lefva blott en dag,
Säg, eller länge och åt den vi fröjdas?
Än lefver den och lefve så för evigt!
Åh Buckingham, nu är jag en probersten
Och pröfvar dig om du är äkta guld; –
Ung Edvard lefver; – gissa hvad jag menar.
Säg ut, min dyre prins.
Kung vill jag vara, hör du, Buckingham.
Det är ni ju, stormäktigaste herre.
Ha! är jag kung? Ja visst; men Edvard lefver.
Sant, ädle prins.
O, hvilken bitter slutföljd,
Att Edvard lefva skall, – "sant, ädle prins!"
Du plägade så trög ej vara, frände; –
Rent ut! bastarderna de måste dö;
Jag vill att genast de expedieras.
Hvad har du nu att säga? Fort, var kort.
Ers höghet handle efter välbehag.
Ha, ha, du är af is, din vänskap fryser:
Säg, om du gillar att de skola dö?
Min dyre kung, låt mig få draga andan,
Förr än bestämdt jag talar i den saken.
Jag vill på stund ers nåd min tanke säga.
(Buckingham går).
(Afsides). Vred kungen är; han biter sig i läppen.[1]
(Stiger ned af thronen). Jernsega narrar och tanklösa pojkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
