Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den åttonde. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1 Adelsm.
Det gick i korthet så:
Den store hertigen kom fram för skranket
Och svarade uppå anklagelsen,
Förfäktade sin oskuld och drog fram
Mångt skarpt bevis att värja sig för lagen.
Men konungens fiskal, som motpart, kräfde
Förhör och edgång och bekännelse
Af flera vittnen; hertigen begärde,
Att vittnesmålen måtte muntligt gifvas.
Då trädde upp som vittnen emot honom
Först hans hofmästare, så Gilbert Peck,
Hans kansler, och John Court, hans skriftefader,
Och den der djeflamunken Hopkins, han,
Som skulden är till allt.
Det var ju han
Som spådde hertigen?
Densamme; alla
Ansatte honom hårdt; han frestade
Att vräka dem, men mäktade det icke.
Då blef han utaf pärerna befunnen
Till högmålsbrott, i kraft af vittnen, saker.
Han talte för sitt lif med kraft och lärdom,
Men intet halp; man ömkade och glömde.
Och efter detta allt hur stod han sig?
Då han för rätten fördes in att höra
Domsklockans sista slag, – då blef han gripen
Af dödsångst, svetten stod uppå hans panna;
Han fällde vreda ord i hast och illa,
Men fann sig snart igen och bibehöll
Tills allt var slut en mild och ädel hållning.
Jag tror ej, att han fruktar döden.
Nej,
Så qvinlig var han aldrig; men processen
Visst smärtar honom något.
Säkert har
Lord kardinalen varit med i spelet.
Det troligt är, när allt man lägger samman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
