Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den åttonde. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Buck.
Ack nej, sir Niklas,
Låt blifva det; nu hånar mig min rang.
Hit kom jag såsom lord stor-konnetabel,
Hertig af Buckingham, nu är jag blott
Den stackars Edvard Bohun,[1] rikare
Dock än de usle som mig klagat an
Och aldrig sanning kände; med mitt blod,
Som kommer öfver dem jag det beseglar.
Min ädle fader, Henrik Buckingham,
Som först sig reste mot tyrannen Richard,
Blef uti nöden då han sökte tillflykt
Hos en vasall förrådd utaf den skurken
Och dräptes odömd; vare Gud med honom!
Henrik den sjunde steg nu upp på thronen;
Min faders död den ädla kungen grämde,
Han gaf mig namn och rang igen och lyfte
Dem skönare ur gruset; nu hans son,
Henrik den åttonde, ur verlden rycker
Uti ett enda hugg lif, ära, namn
Och allt som var mig kärt, för evigt bort.
Jag blef dock dömd och af en ädel domstol,
Och deri var jag något bättre lottad
Än min osälle fader; men för öfrigt
Vårt öde lika är, – vi svekos båda
Af eget folk, af dem vi hyllat mest:
En ytterst trolös, onaturlig handling! –
Men himlen styrer allt; förnimmen nu
Hvad er en döende förvisso säger:
Då J med vänskap och med tillit slösen,
Så hafven tand för tunga; ty de vänner,
Dem J ert hjerta skänken, blott de märka
Den minsta olycksstöt, så rulla de
Som vågor undan, synas icke till
Förr än de komma åter att er dränka.
O bedjen för mig, gode vänner alla.
Jag måste lemna er; den sista timman
Utaf mitt tunga långa lif är kommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
