Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den åttonde. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Behag och blygsamhet hon så förenat
Att de ha fångat kungen; hvem kan veta,[1]
Om ej ur hennes sköte en juvel
En gång skall hela denna ö bestråla? –
Jag går till kungen för att honom säga
Att jag med er har talat.
Tjenarinna!
Se så, se så, der ha vi det!
I sexton år jag gått och tiggt vid hofvet
Och tigger än, men aldrig kom jag lagom
Emellan ett för bittid’ och för sent,
När några pund jag ville ha; men ni,
O, öde! ni, som knappt är utkläckt än, –
Fy, fy, så oförtjent! – får munnen full,
Förr’n ni den öppnat.
Det är mig en gåta.
Hur käns det? Surt? Pass på att det er smakar.
Det var en gång en fröken, – gammal saga –
Som icke ville drottning bli, o nej,
Ej för Egypti land; har ni den hört?
Ni skämtar.
Vore jag som ni, så flög
Jag öfver lärkan. Markisinna Pembroke!
Ettusen pund, och det af pur respekt,
Och intet göra för’et; vid mitt lif,
Fler tusen komma efter; ärans släp
Är längre än framstycket; lita på
Att nu er rygg kan bära hertiginnan!
Har icke detta styrkt er?
Bästa fröken,
Håll ni er sjelf med egna griller lustig,
Men lemna mig i fred. Jag ville dö,
Om detta ger mitt blod den minsta fröjd;
Jag bäfvar, då på följderna jag tänker.
Tröstlös är drottningen, och glömska vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
