Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den åttonde. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skall han er tacka; nu farväl med er,
Min lilla goda kardinal!
Farväl
Med detta lilla goda J mig unnen!
Farväl, ett långt farväl med all min storhet!
Se, det är menskans lott; i dag hon skjuter
Förhoppnings späda löf, i morgon blommor
Och yfs af ärans röda blomsterklasar:
Och öfvermorgon kommer mordisk frost
Och – bäst den dåren menskan bidar på
Sin storhets mognad – biter roten af;
Då faller hon som jag. Ja, jag har vågat –
Likt yra pojkar som på blåsor simma –
Mig mången sommar ut på ärans haf,
Men allt för långt; min högt uppblåsta stolthet
Brast under mig till slut; nu drifver jag,
Trött och i tjensten grånad, vind för våg
Uti den vilda ström som skall mig sluka.
O, verldslig ståt och makt, jag hatar er!
Min själ är född på nytt; o, hur eländig
Den usling är, som litar uppå furstar!
Ty mellan furstars ljufva leende,
Emellan deras nåd och onåd bo
Mer skräck och qval än krig och qvinnor hafva,
Och faller man – som Lucifer man faller
För att ej hoppas mer. (Cromwell uppträder full af bestörtning). Hur är det, Cromwell?
Jag kan ej tala, herre.
Hvad? Förskräckt
Åt min olycka? Kan du undra på
Att storhet sjunka kan? Nej, om du gråter –
Då först är Wolsey fallen.
Hur befinner
Sig eders nåd?
Rätt väl; jag aldrig förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
