Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den åttonde. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så verkligt lycklig varit, kära Cromwell.
Nu känner jag mig sjelf, nu känner jag
En frid som öfvergår all jordisk ära –
Ett lugnadt samvete. Mig kungen botat,
Tack vare honom; han barmhertigt tagit
Från dessa skuldrors bräckta pelare
En last som kunde sänka hela flottor,
Min allt för stora ära. O, det är
En börda, kära Cromwell, ja en börda
För tung för den som hoppas himlen vinna.
Det gläder mig, att ni tar saken rätt.
Jag hoppas det; nu tycks mig jag är färdig,
I stöd utaf den själskraft som jag känner,
Att bära fler och större lidanden
Än mina svaga fienderna mig ärna.
Hvad nytt, min vän?
Det tyngsta och det värsta
Är kungens hat mot er.
Gud skydde honom!
Dernäst att Thomas Morus blifvit kansler
Uti ert ställe.
Det var något hastigt.
Men han är skicklig. Må han länge dväljas
I kungens gunst och främja samvetsgrant
Sanning och rätt, så att hans ben må hvila,
Då saligt han sitt lopp fullbordat har
Uti en graf af faderlösas tårar![1]
Hvad mer?
Att Cranmer kommit hem med ynnest
Och blifvit Canterburys erkebiskop.
Se, det var nytt!
Och sist att lady Anna,
Som kungen redan längesedan äktat
I hemlighet, har visat sig offentligt
I dag som drottning uti slottskapellet;
Nu talas blott om hennes kröning.
Cromwell,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
