Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den åttonde. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon var den tyngd som tryckte mig till marken.
Hans höghet gick sin egen väg, och jag
Förlorade för denna qvinnas skull
För evigt all min herrlighet och rang.
Ej solen mer min ära skall bestråla,
Ej purpra mer den ädla tropp som tillbad
Mitt leende. Gå bort, gå från mig, Cromwell;
Jag är en stackars störtad man, ej värd
Att vara mer din herre. Gå till kungen;
Den solen, hoppas jag, skall ej gå ner!
Om dig och om din trohet har jag talat
Med honom, och han skall din lycka göra.
Han skall bli rörd vid minnet utaf mig,
Ty han är ädel; han skall icke låta
Din tjenst och tillit också gå förlorad.
Stöt honom icke, Cromwell; passa på,
Sörj för din framtids säkerhet.
Mylord,
Skall jag då lemna er? Skall jag förlora
En sådan god och from och ädel herre?
Den ej stenhjerta har må vittne bära,
Hur sorgsen Cromwell skiljes från sin herre. –
Min tjenst är konungens, men mina böner
För evigt och för evigt äro edra.
Cromwell, ej någon tår jag tänkte fälla
I all min sorg, men du har tvungit mig
Med din tillgifvenhet att spela qvinna.
Vi torka våra ögon; hör mig, Cromwell:
Då jag är glömd, som snart skall ske, och sofver
I kalla marmorn, der ett ord om mig
Ej mer hörs af, så säg att jag dig varnat,
Säg, Wolsey – han som gick på ryktets stig
Och mätte ärans alla djup och skär –
Fann i sitt skeppsbrott dig en väg till räddning,
Den sanna, säkra, som han sjelf förlorat.
Tänk på mitt fall och hvad som störtat mig.
Cromwell, jag varnar dig, drif högfärd bort;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
