Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den åttonde. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur onda menskors klor och lemnar den
Åt högre domare, åt konungen.
Ja, det är kungens ring.
Ej eftergjord.
Vid Gud, den rätta! Sade jag ej det,
Att sådan farlig sten en gång i fart
Oss sjelfva skulle krossa?
Gode herrar,
Tror ni, att kungen tål att man ett hår
På denna mannen kröker?
Nej, Gud bättre!
Och ännu mindre att man dödar honom.
Den som väl vore denna saken qvitt!
Det såg jag nog, att, då ni sökte sak
Med denna man, hvars heder endast satan
Och hans disciplar se med ilska på,
Ni skulle sjelfva bränna edra fingrar;
Håll nu till godo.
Nådigaste konung,
Hur mycket böre vi ej dagligen
Lofprisa Gud, som gaf oss sådan prins,
Ej endast god och vis, men mycket gudlig:
En prins som ödmjukt ser i kyrkans ära
Sin lefnads högsta mål och – att bekräfta
Sitt helga nit och fromma sinnelag –
Sjelf kommer för att höra hennes tvist
Med denna hennes djerfva fiende.
Ni är ej sen att hålla granna tal,
Biskop af Winchester. Men vet, jag kom ej
För att så smickras midt i synen; ej
Ert tunna smicker skyla kan er ondska.
Mot mig ni är för liten; som en knähund
Ni tror ni kan mig vinna med att slickas;
Men hur som helst du bär dig åt, så vet jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
