Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den åttonde. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att du är grym och blodig i ditt sinne. –
Sätt dig, min gode Cranmer. Jag har lust
Att se, om någon är så djerf att lyfta
Ens på ett finger för att röra dig.
Vid allt som heligt är, den som det vågar
Han borde heldre dö af hungersnöd,
Än tro att du ej denna plats är värd.
Behagar det ers majestät, –
Nej, herre, det misshagar mig. Jag trodde,
Jag hade män med sundt förnuft och klokhet
Uti mitt råd, men jag ser ingen sådan.
Säg, är det skick, mylords, att låta honom,
Den gode mannen, – hvem af er är det? –
Den hedersmannen, stå liksom en dräng
Vid dörren, då han dock er like är?
O, blygens! Gaf jag er min fullmakt på
Att så förglömma er? Jag gaf er makt
Att taga honom i förhör som statsråd,
Men ej som stalldräng. Likväl ser jag mången
Som mer af elakhet än ärlighet
Den mannen ville störta, om han kunde:
Men det skall aldrig i min lifstid ske.
Min store kung, må det ers höghet täckas
Att jag ursäktar oss. Hans fängslande
Beslöts af oss – så sant som tro och ära
Bland menskor finnas – mera för att pröfva
Och visa fram hans oskuld för all verlden,
Än utaf hat; af mig åtminstone.
Godt, godt, mylords; bevisen honom ära,
Bemöten honom väl, han är det värd.
Ty veten, att om någonsin en kung
Var skyldig undersåte tack och kärlek,
Så är jag skyldig denna mannen det.
Nu inga konster mer, omfamnen honom
Och varen vänner, lorder. – Canterbury,
Jag har en bön, som ni mig ej får neka:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
