Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Timon af Athen. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och andra tjenare. Sedan uppträda Timon,
Alcibiades, Lucius, Lucullus, Sempronius m. fl. senatorer
samt Ventidius. Sist Apemantus med långsamma
steg och surmulen uppsyn).
Vent.
Högaktningsvärde Timon, gudarne
Ha haft min faders ålderdom i minne
Och kallat honom till den långa hvilan.
Han farit hädan säll och gjort mig rik;
Som jag med tacksamhet är fästad vid
Ert ädla hjerta, ger jag dubbelt åter
Med skyldig tack de fem talenterna.
Som gjort mig fri.
För ingen del, Ventidius!
Misstyd ej så min vänskap, ädle man;
Jag gaf af hjertat och för alltid. Ingen
Som tar igen kan säga att han ger.
Jag törs ej härma de förnämas spel,
Ehuru skönt än är en rik mans fel.
En ädel själ!
Nej, artigt krus, god’ herrar,
Upptäcktes först blott för att sätta glans
På matta gerningar, på hjertiös helsning,
På tjenst, den bjudarn ångrar förr’n han bjöd den,
Men verklig vänskap tarfvar intet sådant.
Sitt ner; J ären hos min rikedom
Välkomnare än rikdomen hos mig. (De sätta sig).
Det ha vi städs bekänt, ers nåd.
Hå hå!
Bekänt och se’n i galgen, eller hur?
Ack, Apemantus! — Var välkommen!
Nej,
Låt bli det der ”välkommen.” Jag kom hit
För att förmå dig köra mig på porten.
Fy, grofva menniska! Ni har ett lynne
Som anstår ingen man, — rätt klandervärdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
