Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Timon af Athen. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det sägs ju: ira furor brevis est,
Men denna mannen är beständigt vresig.
Låt honom sitta för sig sjelf till bords,
Han trifs ej rätt i sällskap, icke heller
Är han för sällskap mycket passande.
Jag dröjer på din egen fara, Timon;
Jag märker ord, det säger jag på förhand.
Din mat jag skyr; den qväfde mig, ty ej
Jag smickra kan. — O Gudar, hvilken skara
Som äter Timon, och han ser det icke!
Det grämer mig att se så många doppa
I en mans blod sitt bröd; än galnare,
Att han på köpet muntrar dem dertill!
Förunderligt, att menskor tro på menskor!
Mig tycks man borde spisa utan knifvar,
Det ginge bättre, gällde icke lifvet.
Exempel har man ju! Den karln, som sitter
Näst honom nu och delar bröd med honom
Och dricker honom till ur samma dryck,
Är först att mörda honom. Slikt har händt.
Blef jag förnäm, jag drucke ej bland gäster;
Min väder-pipa någon fingra torde,
Stor man med strupen pansrad dricka borde.
(Dricker en af gästerna till). Af hjertat, herre!
Laget om går skålen.
Låt flyta hitåt, herre!
Flyta hitåt!
En dugtig karl! Sin ebb och flod han känner.
O Timon, du och ditt
Helt sjuka bli af dessa sundhets-skålar.
Se här en dryck som är för svag att synda,
Kyskt vatten som ej ännu svek sin man;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
