Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Timon af Athen. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flav.
De förde alla samma språk i munnen:
”De hade brist” — ”tom kassa” — ”ville nog,
Men kunde ej” — ”högst ledsamt” — ”mycken aktning” —
”Dock vore bättre” — ”ej de visste” — ”något
I olag säkert var” — ”en ädel själ
Kan också vrickas” — ”vore väl om” — ”ack!” —
Och så, sig vändande till andra sysslor
Med mulen blick och torra samtals-stumpar
Samt mössan på tre qvart och kylig nickning,
De fingo tungan i min mun att stelna.
J Gudar, löna dem! Jag ber dig, karl,
Se munter ut; otacksamheten är
Hos slika gamla gubbar ett naturfel;
Ej deras blod kan rinna, det har stelnat,
Det är ej godt och varmt, de sakna godhet.
När menskan återvända skall till jord,
Så blir hon trög och tung som färdens mål. —
(Till en fjerde tjenare).
Gå till Ventidius. — (Till Flavius).
Var icke sorgsen,
Du är en redlig man; jag säger öppet:
Du är från tadel fri. — (Till tjenaren).
Ventidius
Sin far nyss jordat, vid hvars död han kommit
Till stor förmögenhet; då han var fattig,
På vänner arm och bysatt, halp jag honom
Med fem talenter. Helsa nu från mig
Och säg, att nog han inser att bekymmer
Förmår hans vän att nu påminna om
De fem talenterna; (Till Flavius).
med dem du gälde
De närmsta krafven. Aldrig må du tro,
Att svek bland Timons vänner fäst sitt bo.
Jag vill ej tro det; vänskap djupt det kränker;
Sjelf god man endast godt om andra tänker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
