Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Timon af Athen. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej fans i huset; alla voro skurkar,
Som passade kanaljer upp vid bordet.
Det vete gudarna, att aldrig nånsin
En arm hofmästare mer hjertligt sörjt
Sin herres fall, än mina ögon ert!
Du gråter? Kom då hit! Jag vill dig älska,
För det du är en qvinna och förnekar
Ett flinthårdt mankön, som af skratt blott gråter.
Hvad sällsam tid och hvilken brist på hjerta,
Då gråten väcks af skratt, men ej af smärta!
Ack, goda herre, känn igen mig, tag
Min sorg emot och låt mig få förvalta
För er den lilla summa jag har qvar.
Hvad? Har jag haft en tjenare så trogen,
Så hederlig och nu mot mig så hjelpsam?
Det nästan gör mitt vilda sinne mildt.
Låt mig ditt anlet se. — Ja, denne man
Är född af qvinna. — Evigt lugna gudar,
Jag har för hastigt dömt, förlåten mig!
Det fins en ärlig man, — förstån mig rätt, —
En enda blott, men ingen, ingen mer:
Han är hofmästare. — Hur gerna ville
Jag icke hata hela menskoslägtet,
Men du dig friar; alla utom dig
Jag öfverhopar med förbannelser.
Mig tycks du är mer ärlig nu än klok,
Ty hade du mig krossat och bedragit,
Du hade förr dig fått en annan tjenst;
Ty mången på sin första herres nacke
Sin andra herre hyllar. — Säg mig ärligt, —
Ty intet fins, som jag ej tviflar på —
Är ej din vänskap listig blott och snål,
En ocker-vänskap, som när rike man
Vill tjugofaldigt ha sin gåfva gäldad?
Nej, kära, goda herre, i hvars bröst
Misstankens tvifvel allt för sent sig bosatt!
Misstanken passar bäst i lyckans dar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
