Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Timon af Athen. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1 Sen.
Vackert taladt.
Min helsning bär till mina kära landsmän, —
De orden pryda munnen då ni talar.
Och gå igenom örat, som en hjelte
Igenom sin triumfport.
Helsa dem
Och säg, att — för att lindra deras sorger,
Bekymmer, smärtor, skräck för krigets hugg,
Olycklig kärlek och de vedermödor
Som våra svaga käril dragas med
På lifvets villostråt — jag vill dem trösta
Och lära dem ett sätt att förekomma
Den vilde Alcibiades’ förderf.
Det låter godt, han kommer nog tillbaka.
Det växer i min täppa här ett träd,
Som med det snaraste jag måste fälla
För mitt behof. Säg mina vänner, säg
Athenare af alla stånd och villkor,
Från hög till låg, att en och hvar som vill
Sin vedermöda sluta skall sig skynda
Och komma hit, förr’n trädet yxan känt,
Och hänga sig. — Jag ber er, helsa dem.
Stör honom ej; så der förblir han städse.
Kom icke hit igen; men säg Athen,
Att Timon har för evigt byggt sin boning
Uppå det salta hafvets låga strandbrädd,
Som en gång hvarje dag den vilda floden
Betäcker med sin fradgas svall. Kom dit
Och låt min grafsten blifva ert orakel. —
Var tyst, min mun! Låt bli att bittert orda;
Må pest och gift förbannelsen fullborda!
Gräf grafvar blott med död till arbetslön!
Sol, slockna! Det var Timons sista bön.
Hans missmod oskiljaktigt fästadt är
Vid hans natur.
Det är ej värdt att hoppas
På honom mer. Nu vända vi tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
