Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Timon af Athen. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beklädd med herrskarmakt och vinna dig
Ett dyrkadt namn. Snart drifva vi tillbaka
Den vilde Alcibiades, som nalkas
Och bökar upp liksom ett ilsket vildsvin
Sitt hemlands frid.
Och skakar hotfullt svärd
Emot Athens ringmurar.
Derför, Timon, —
Nå väl, jag vill det; derför vill jag, — hör:
Slår Alcibiades ihjel vårt folk,
Så helsa Alcibiades från Timon
Att — sådant bryr ej Timon. — Grusar han
Athen och tar vid skäggen våra gubbar,
Ger våra helga jungfrur till befläckning
Utaf det liderliga, galna kriget,
Så säg, ja säg — det Timon är som talar —
Att, ömkande så ung som gammal, jag
Rent ut må säga: — sådant bryr mig icke;
Det må han gerna taga illa upp;
Ty bryderi ej plågar just hans knifvar,
Så länge ni har strupar. Helsa honom,
Att minsta knifstump i hans läger är
Mig kärare än någon vördig strupe
Uti Athen. Jag öfverlemnar er
I milda gudars hägn, som tjufvar lemnas
Åt väktaren.
Dröj ej, det är förgäfves.
Nyss höll jag på att sätta upp min grafskrift;
I morgon får ni se den. Nu begynner
Min långa lifs- och helso-krankhet botas,
Och intet ger mig allt. Gå på och lef;
Er plåge Alcibiades, ni honom,
Och det oändligt!
Fåfängt här att tala.
Dock älskar jag mitt land och är ej den
Som fröjdas åt att staten skeppsbrott gör;
Fast ryktet påstår sådant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
