Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Så tuktas en argbigga. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luc.
Jag såg hur hennes purpurläppar rördes
Och spridde vällukt rundt i luften kring;
Allt hvad jag såg var dyrkansvärdt och ljuft.
Nu är det tid att väcka’n ur sin dröm. –
Vak upp, min herre! Om ni älskar flickan,
Så ansträng allt ert vett att vinna henne;
Ty hennes äldre syster är så stygg,
Att, förr än fadren blifvit henne qvitt,
Han ej den yngre släppa vill ur huset;
Och derför har han instängt henne noga,
På det att hon må slippa friare.
Ack, Tranio, så grym den fadren är!
Men gaf du icke akt på hans försök
Att skaffa goda lärare åt henne?
Jo visst, min herre; nu är planen färdig.
Begriper!
Kära herre, samma påhitt
Vi hafva utfunderat båda två.
Nå, säg mig ditt.
Ni vill en skolfux bli
Och öfvertaga flickans undervisning.
Det är er plan.
Ja visst; men går det an?
Omöjligt. Hvem skall föreställa här
Vincentios son i edert ställe, herre,
Studera, lefva stort med goda vänner,
Besöka landsmän och traktera dem?
Basta! Var lugn. Det har ej nöd med det.
Man har ej ännn sett oss någorstädes,
Och ingen känner herrn och tjenarn åtskils
På deras anletsdrag, och deraf följer
Att du skall föreställa min person
Och föra stat och lefva som en herre.
Jag tar en annan roll: en simpel karl
Från Florenz, från Neapel eller Pisa.
Så skall det vara; topp! Kläd om dig nu;
Se här min mantel och min granna hatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
