Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Så tuktas en argbigga. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och fostrad upp som det en fröken höfves.
Det enda är – och det är fel tillräckligt –
Att hon är öfvermåttan arg utaf sig
Och stygg och oregerlig, så förbannadt
Att jag, så fattig karl jag är, ej ville
Med henne gifta mig för berg af guld.
Dn känner icke guldets makt, min vän;
Säg hennes faders namn; det är tillräckligt:
Jag går åstad, om ock hon brummade
Så högt som thordön brakande i höstmoln.
Baptista Minola är hennes far,
En vänlig och förbindlig adelsman.
Hon heter Catharina Minola,
Bekant i staden för sin onda tunga.
Jag känner hennes far, men icke henne;
Baptista kände mycket väl min far.
Jag vill ej sofva, förr’n jag henne sett;
Ursäkta derför mig, som lemnar er
I samma ögonblick som jag er råkat –
Så framt ni ej vill mig ledsaga dit.
Vänta, Petruchio, jag gör dig sällskap,
Baptista har min skatt i sitt förvar;
Han har mitt lifs juvel i sina händer,
Sitt yngsta barn, den älskliga Bianca,
Och stänger henne in för mig och andra,
Som älska henne liksom jag och fria,
I det han tror det icke möjligt vara –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
