Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Så tuktas en argbigga. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Käns? Späns?
Bra hugget, riktigt som en hök.
Jag är då höken, turturdufvan du.
Du kallar dig en hök men är ett ök.
Nå, nå, du geting! Du är allt för stygg!
Är jag en geting, akta dig för gadden.
Jag rycker honom ut, det blir det bästa.
Ja, blott du visste hvar den sitter, narr.
Hvem känner ej hvar getingen har gadden?
I stjerten.
Nej, i tungan.
Hvilkens tunga?
Er tunga, stickna stickare. – Farväl!
Min tunga sitta der? – Nej tack, min Karin,
Jag är en adelsman. –
Det får vi se. (Ger honom en örfil).
Om en gång till du slår, så får du smäll!
Då mister du på köpet din armering;
Du är ej adelsman, om mig du slår,
Är ej armerad, såleds utan armar.
Pur heraldik! Ack skrif mig in i boken!
Hvad prydnad på din hjelm? En tuppkam[1] säkert.
En tupp, men utan kam, om du är hönan.
Stor tack för tuppen; allt för skralt ni gal.
Du får ej se så surt på mig, min Karin.
Så brukar jag, då jag en surkart ser.
Här fins ej någon surkart; var ej sur.
Det fins!
Nå, visa den.
Tag hit en spegel!
Hvad, Karin, menar du mitt ansigte?
Fullkomligt rätt; så ung och dock så klok!
Nå, vid sanct Georg, jag är för ung för dig!
Men skrynklig re’n.
Af sorg.
Det rör mig icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
