Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondagsafton. I, 4 - Trettondagsafton. I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att förr din fot skall växa fast vid marken,
Än du gå ohörd bort.
Viola. Men, ädle herre,
Om så hon öfverlemnat sig åt sorgen
Som man berättar, hör hon aldrig mig.
Hert. Skrik öfverljudt, bryt höflighetens gräns,
Men kom blott icke utan svar tillbaka.
Viola. Om hon vill höra mig, hvad skall jag säga?
Hert. Ack, veckla ut min kärleks häftighet,
Förvåna henne med min trohets lof;
Att tolka mina qval skall kläda dig,
Hon lyssnar heldre till en ynglings tal,
Än till ett bud af mindre liflig art.
Viola. Det tror jag knappast.
Hert. Tro mig, bästa gosse,
Ty den beljuger dina sköna år,
Som säger du är man. Dianas läppar
Ej rodna mera täckt; din späda röst
Är som en flickas klingande och skär
Och till en qvinnas roll dig intet fattas.[1]
Jag vet, att himlen just har utsett dig
Till detta värf. Följ honom, fyra, fem,
Ja alla, om ni vill. Sjelf trifs jag bäst
I minsta sällskap. Utför detta väl,
Så skall du lefva präktigt som din herre,
Hans lycka skall bli din.
Viola. Jag gör mitt bästa. (Afsides).
Ett kinkigt värf att gå med friarbud
Åt den med hvilken sjelf man vill stå brud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
