Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondagsafton. I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gruflig möda med att lära det utantill. Mina sköna damer,
intet hånlöje, jag ber! Jag är högst känslig, till och
med för den minsta skymt af förolämpning.
Oliv. Hvarifrån kommer ni, min herre?
Viola. Jag kan icke säga stort mer än hvad jag har
läst öfver, och den frågan står icke i min roll. Sköna
älskvärda, gif mig en lämplig försäkran om att ni är den
jag söker, så att jag må kunna fortsätta mitt tal.
Oliv. Är ni aktör?
Viola. Nej, min outgrundeliga! Och likväl bedyrar
jag er vid alla illfundighetens snaror, att jag icke är den
jag spelar. Är ni grefvinnan sjelf?
Oliv. Om jag icke usurperar min egen personlighet, så är det jag.
Viola. Om det är ni, så usurperar ni visst er egen
personlighet, ty hvad som är ert för att ge bort är icke
ert för att behålla. Men detta hör icke till mitt uppdrag;
jag vill fortsätta mitt tal till ert beröm och sedan visa
er hjertat af min beskickning.
Oliv. Till saken; jag efterskänker er berömmet.
Viola. Ack, och jag som gjort mig så mycken möda
med att lära det utantill, och det är så poetiskt!
Oliv. Så mycket mera diktadt är det förmodligen.
Jag ber er, behåll det för er sjelf. Jag har hört, att ni
uppfört er opassande nere vid porten, och jag har tillåtit
mig att se er, mera för att låta er förstå min förundran
än för att höra er. Har ni icke mistat förståndet, så gå
er väg; har ni förstånd, så var mindre mångordig; jag
befinner mig icke i det månskiftet, att jag kan deltaga i
en så sprittande ordvexling.
Mar. Vill ni gå under segel, herre, här är farleden.
Viola. Nej, min goda kocks-mat; jag vill kryssa här
ännu en stund. – Er jette behöfver bli litet spakare[1], madonna.
Oliv. Säg mig ert ärende.
Viola. Jag har bud till er.
Oliv. I sanning, min herre, det måste vara någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
