Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondagsafton. II, 1 - Trettondagsafton. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverdrifven beundran, – så mycket vågar jag dock påstå, att hon
hade en själ som sjelfva afunden måste kalla skön. Salta
böljor hafva öfversköljt henne, och likväl ser det ut som
skulle jag dränka hennes minne uti ännu flera.
Ant. Förlåt mig, min herre, att jag ej har kunnat taga emot er bättre.
Seb. Ack, goda Antonio, förlåt att jag oroat er så mycket!
Ant. Om ni icke vill döda mig för min välvilja, så låt mig bli er tjenare.
Seb. Om ni icke vill omintetgöra hvad ni gjort, det
vill säga döda den ni räddat, så begär ej något sådant
En gång för alla farväl! Mitt bröst är redan öfverfyldt af
rörelse, och jag har ännu så mycket qvar af min mors anda,
att, om ni nu ger mig den ringaste anledning, så begynna
mina ögon att sqvallra på mig. Jag går till Orsinos hof;
farväl! (Går).
Ant. Må alla gudars huldhet följa dig! –
Vid hofvet har jag många fiender,
Jag skulle annars snart dig råka der.
Hvad gör det dock? Jag älskar dig ju så!
Föraktom faran! Jag vill med dig gå. (Går).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
