Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondagsafton. II, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den lindrade min smärta, tyckte jag,
Långt mer än sökta ord och granna driller
Ifrån vår fjolliga och yra tid.
Se så, en enda vers!
Hert. Sök honom; spela tonen mellertid. (Curio går. Musik).
Kom närmre, gosse. – Om du nånsin älskar,
Så tänk på mig i qvalens ljufva stund;
Ty så som jag är hvarje älskare,
Ostadig, vacklande i allting annat,
Men oaflåtligt dyrkande det väsen
Hvars bild i hjertat bor. – Hvad tycks om tonen?
Viola. Den ger ett echo ända fram till borgen,
Der kärlek thronar.[1]
Hert. Mästerligt du talar.
Mitt lif jag vågar att, så ung du är,
Ditt öga redan tiggt om någon ynnest;
Ej sant, mitt barn?
Viola. Jo, något, eders höghet
Hert. Hur ser din flicka ut?
Viola. En hy som er.
Hert. Då är hon dig ej värd. Och af hvad ålder?
Viola. Vid edra år, era höghet, ungefär.
Hert. Vid himlen, re’n för gammal! Qvinnan alltid[2]
Bör välja sig en äldre än hon sjelf;
Då sluter hon sig närmare till honom
Och herrskar tryggare i mannens hjerta.
Ty vet, mitt barn, fastän vi oss berömma,
Är mannens kärlek dock långt mera flygtig,
Ostadig, vacklande och lätt förlorad
Än qvinnans är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
