Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondagsafton. II, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Viola. Jag tror det, nådig herre.
Hert. Så välj dig då en yngre käresta,
Ty annars får din kärlek aldrig stadga;
Vet, qvinnan är en ros, hvars prakt är slut
I samma ögonblick den spruckit ut.
Viola. Ack ja, det är hon! Hvad bedröflig lott
Att dö i samma stund hon mognad nått!
Hert. Kom, gosse, sjung den sång du sjöng i går. –
Gif akt, Cesario: – gammal, ljuf och enkel;
Strumpstickerskor och spinnerskor i solen
Och unga flickor, knypplande på spetsar,
De sjunga den: enfaldig sannings röst
Och jollrande med kärleks hela oskuld,
Lik fordna verlden.
Narr. Vill ni höra, herre?
Hert. Ja, sjung, jag ber.
Narr. (Sjunger).
Kom nu hit, kom nu hit, död!
I krusflor[1] förvara mig väl;
Hasta bort, hasta bort, nöd!
Skön jungfrun har tagit min själ.
Med svepning och buxbom på kistans lock
Håll dig färdig;
Mång trogen har dött, men ingen dock
Så värdig.
Ingen ros, ingen ros, då
Månde strös på mitt svarta hus;
Ingen vän, ingen vän, må
Störa hvilan i jordens grus.
Mig lägg, för tusen suckars skull,
Åt en sida
Der ej älskande se min mull
Och qvida.
Hert. Se der för ditt besvär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
