Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondagsafton. II, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sig; alla de bokstäfverna finnas i mitt namn. Tyst,
se här följer prosa. – "Faller detta i dina händer, så
betänk. Mina stjernor upphöja mig öfver dig, men frukta
icke för höghet. Somliga äro födda till höghet, somliga
förvärfva den, och somliga få den sig påtrugad. Ditt öde
öppnar dig sin hand, omfatta den med lif och anda. Och,
för att vänja dig vid det som väntar dig, kasta af din
ödmjuka slöja och förvandla dig. Var tvär emot
slägtingen i huset, vresig mot betjeningen; låt politik flöda
från din tunga; lär dig att vara egen. Så rider han,
som suckar för dig. Kom ihåg hvem som berömde dina
gula strumpor[1] och alltid ville se dig med strumpebanden
i kors. Kom ihåg, säger jag. Mod! Din lycka är gjord,
om du vill. Hvarom icke, var och förblif betjent,
drängars stallbroder, icke värd att vidröra Fortunas yttersta
finger. Farväl! Hon, som vill dela allt med dig,
den lyckligt olyckliga."
Solen är icke klarare. Det är påtagligt! Jag skall bli
högdragen, jag skall läsa politik, jag skall hundfila herr
Toblas, jag skall tvätta mig ren ifrån all bekantskap med
packet, jag skall bli till punkt och pricka den rätte
mannen. Jag är ingen narr som låter inbillningar dra mig
vid näsan. Allting, säger mig, att hon älskar mig. Hon
prisade ju häromdagen mina gula strumpor och mina
korslagda strumpeband; och nu upptäcker hon sig för min
kärlek och åligger mig med ett slags vigt att rätta mig
efter hennes smak i min klädsel. Jag tackar stjernorna,
jag är lycklig. Jag skall bli besynnerlig, kort för
hufvudet, gå i gula strumpor, strumpebanden i kors – och
det på ögonblicket. Prisad vare Jupiter och mina
stjernor! – Här är ett postscriptum! "Du kan icke undgå att
finna hvem jag är. Om du gynnar min kärlek, låt mig
se det på ditt småleende. Det kläder dig så väl, spara
det icke i min närvaro, jag ber dig derom." – Jupiter,
jag tackar dig![2] Jag vill småle, jag vill göra allt hvad
hon begär. (Går).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
