Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondagsafton. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ännu höljd i samma stoftets hydda,
Som från min moders lif jag burit har.
Om ni så visst en qvinna vore, ni,
Som allt slår in för öfrigt, skulle jag
På edra kinder fälla mina tårar
Och säga: drunknade Viola, hell!
Viola. Min far ett födselmärke bar på pannan.
Seb. Det gjorde också min.
Viola. Och dog den dag, Viola räknade
Jemt tretton år ifrån sin födelse.
Seb. Ack, detta minne lefver i min själ!
Han slutade sin vandring här på jorden
Den dag som gaf min syster tretton år.
Viola. Om intet annat fattas i vår lycka
Än denna lånta karldrägt som jag bär,
Omfamna mig ej förr än alla tecken,
Tid, rum och öden enigt vittna om
Att jag Viola är. Att det bestyrka,
Jag vill dig föra till en sjökapten
i staden här; der fins min qvinnodrägt.
Hans ädla hjelp min räddning blef, och jag
Kom se’n i tjenst hos denna ädla hertig.
Allt hvad mig sedan händt har händt i sällskap
Med denna ädla dam och denna herre.
Seb. Och deraf kom förvillelsen, min fröken;
Naturen hade dock sin hand deri.
Ni ville bli förenad med en jungfru
Och har, vid himlen, ej bedragen blifvit:
Jungfrulig är den man, som ni har fått.
Hert. Blif ej bestört! Han är af ädelt blod. –
Om så det är som spegeln tyckes visa,
Har jag min del i detta sälla skeppsbrott.
(Till Viola). Du har ju tusen gånger sagt, att du
Ej någon qvinna älska skall som mig?
Viola. Och alla dessa ord vill jag besvärja,
Och alla dessa eder troget hålla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
