Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu till en början vill jag, för att höja
Ditt eget namn och hedervärda slägt,
Lavinia göra till min kejsarinna,
Roms herrskarinna och mitt eget hjertas
Och akta henne i vårt Pantheon.
Säg, Titus, om mitt anbud täckes dig.
Tit. Ja, gode prins; med detta giftermål
Ni har i högsta måtto hedrat mig,
Och derför bjuder jag i Romas åsyn
Åt Saturnin, vårt rikes kung och höfding
Och hela vida verldens kejsare,
Mitt svärd, min segervagn och mina fångar,
Allt skänker värda Romas kejsare.
Tag mot dem som en skatt den jag dig skyller,
Min äras tecken lagda för din fot.
Sat. Tack, ädle Titus, fader åt mitt lif!
Hur högt jag dig och dina gåfvor aktar,
Skall Roma spörja. Glömmer jag engång
Ett grand af dina oskattbara tjenster,
Så glöm din trohet ock mot mig, o Rom!
Tit. (Till Tamora). Nu är ni fånge åt en kejsare,
Som jemlikt med er rang och höga börd
Skall mildt behandla er och allt er folk.
Sat. Rätt täck minsann! Och just med sådan blick
Som nu jag valde, om jag välja fick. –
Låt pannan klarna upp, min sköna drottning.
Fast nederlag dig vållat mulen dag,
Skall du i Rom dock ingen smälek lida;
Du skall i allo furstligen behandlas.
Tro på mitt ord och låt ej allt er hopp
Af vemod nedslås. Den som nu er tröstar
Kan göra er till mer än Göters drottning. –
Lavinia, ni blir väl icke stött?
Lav. O nej, min prins; er artighet och adel
I dessa ord befriat er från tadel.
Sat. Lavinia, tack! Nu gå vi, Romare;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
