Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tänk på min ålderdom, hvars ungdom slöstes
I farligt örlig då ni sof i ro;
På allt det blod jag gjöt i Romas strider,
På alla vinternätter som jag vakat,
Och på de bittra tårar som ni ser
Uppfylla mina kinders gamla skrynklor.
Gif nåd åt mina dömda barn, hvars själar
Ej äro så förstörda som man tror!
För två och tjugo söner gret jag aldrig,
De slumra nu på ärans höga bädd;
För dessa, dessa, skrifver jag i stoftet
Mitt djupa hjerteqval, min bittra själsgråt.
(Han kastar sig på marken; senatorerna och tribunerna gå med fångarna).
Låt mina tårar läska törstig jord,
Af mina söners blod den rodna skall.
O jord, jag lifvar upp dig mer med regn,
Som rinner fram ur dessa gamla urnor,
Än frisk April med alla sina skurar;
I sommartorkan skall jag städs dig fukta,
Om vintern smälta snön med heta tårar
Och skapa på din yta evig vår,
Blott du ej dricker mina söners blod.
(Lucius uppträder med draget svärd).
Ack, vördade tribuner, gråhårsmän,
Släpp mina söner, upphäf deras dödsdom
Och låt mig säga, jag som aldrig gråtit,
Att mina tårar tala rörande!
Luc. Ack ädla fader, ni förgäfves jemrar;
Här hör er ingen, alla gått sin väg,
Och ni förtäljer för en sten er sorg.
Tit. Ack, son, för dina bröder låt mig tala! –
Tribuner, låt mig än en gång er bedja.
Luc. Min far, här hör er ingen folktribun.
Tit. Det gör ju ingenting; om mig de hörde,
De märkte ej derpå; om ock de märkte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
