Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luc. Det får ni ej, vid himlen!
Tit. Nej, ingen tvist! Så vissnad ört som denna
Bör ryckas upp, och derför blir det min.
Luc. Min bästa far, om jag er son skall kallas,
Låt mig från döden rädda mina bröder!
Marc. Ack, för vår faders och vår moders skull,
Låt mig nu visa hur en broder älskar!
Tit. Kom öfverens, ni två; min hand jag skonar.
Luc. Jag efter yxa går.
Marc. Och jag den nyttjar,
Tit. Kom, Aaron, jag dem båda svika vill;
Din hand du låne mig, så får du min.
Aar. (Afsides). Om det är svek, så vill jag ärlig vara
Och aldrig nånsin svika någon så.
Men jag er sviker nog på annat vis,
Det skall ni om en liten stund få se.
Tit. Nu ingen tvist; hvad göras skall, är gjordt. –
Gif nu min hand åt kejsarn, bästa Aaron;
Säg: detta var en hand som honom värnat
För tusen faror; han må jorda den,
Det är det minsta som den har förtjenat.
Säg ock, att jag betraktar mina söner
Som perlor köpta för en ringa penning
Och dock för dyrt, ty varan är min egen.
Aar. Jag går, Andronicus; i handens ställe
Du genast skall få dina söner hit, –
(Afsides). Ja, deras hufvu’n. – Ack, hur detta skurkstreck
Mig fröjdar, blott jag tänker deruppå!
Låt narrar göra godt och mena väl,
Svart som min panna vill jag ha min själ.
(Går).
Tit. Här lyfter jag min ena hand till himlen
Och böjer denna svaga stump mot jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
