Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och denna barm en evigt glödhet afgrund!
Ej kan en menska slikt elände bära!
Att gråta med en gråtande är lisa,
Men sorg som hånas är en dubbel död.
Luc. Ack, att en sådan syn kan såra så
Och dock ej skrämma hatadt lif ur kroppen!
Och döden låta lifvet heta lif,
När det ej mer förmår än andas blott!
(Lavinia kysser honom).
Marc. Ack, stackars hjerta, tröstlös är din kyss,
Som fruset vatten för en stelnad orm.
Tit. När slutas denna fasansvärda sömn?
Marc. Nu slut med smickret! Dö, Andronicus;
Du sofver ej; se dina söners hufvu’n,
Din krigarhand, din dotter som är stympad,
Din landsförviste son blek som ett lik
Vid denna grymma syn, och mig, din broder,
Helt lik en marmorbild så kall och stel.
Ack, aldrig mer jag skall din smärta klandra;
Ryck af ditt silfverhår, gnag af med tändren
Din andra hand, och vare denna skräck-syn
Det sista som vi se förr’n ögat lycks.
Nu är det tid till storm; hvi tiger du?
Marc. Hvi skrattar du? Nu passar det sig ej.
Tit. Hå, jag har inga tårar mer att fälla;
Dessutom är en sådan sorg min ovän,
Som nästlar in sig i mitt våta öga
Och gör det blindt med tårarnas tribut;
Hur skall jag då få rätt på hämdens håla?
Mig tycks att dessa hufvu’n till mig tala
Och hota mig att aldrig salig blifva,
Förr’n allt vårt onda blifvit vedergäldt
På deras hjerteblod som vållat det.
Tyst, låt mig se hvad nu jag har att göra. –
Ni sorgens folk, omgifven mig i ring.
Så skall jag vända mig till en och hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
