Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. III, 2 - Titus Andronicus. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marc. Ack, stackars man, han så af sorg är gripen,
Att han tar skuggorna för verkligheter!
Tit. Tag maten bort. – Följ mig, Lavinia,
Så gå vi på din kammare och läsa
Sorgfulla sagor ifrån fordna tider.
Kom, gosse, följ oss; ungt ditt öga är,
Och du skall läsa, då för mitt det skymmer.
Goss. Hjelp, farfar, hjelp! Min faster öfverallt
Förföljer mig, jag vet ej hvarföre.
Se, farbror Marcus, se hur fort hon kommer!
Ack, faster, jag förstår ej hvad du vill!
Marc. Kom till mig, Lucius, var ej rädd för faster.
Tit. Hon älskar dig för högt att ondt dig göra.
Goss. Ack ja, då än min fader var i Rom!
Marc. Hvad menar du med dessa tecken, flicka?
Tit. Räds icke, Lucius; något menar hon. –
Se, Lucius, se, hon håller mycket af dig,
Och någonstädes vill hon ha dig med.
Ack, barn, Cornelia så flitigt ej
Med sina söner läst som hon med dig
Ljuf poesi och Ciceros Orator.
Kan du ej gissa hvad hon vill dig nu?
Goss. Det vet jag ej och kan ej heller gissa,
Så framt hon ej ett anfall har af vanvett;
Ty jag har ofta hört hur farfar sagt,
Att öfvermått af sorg gör menskor galna,
Och jag har läst att Hecuba af Troja
Af sorg blef tokig: detta skrämde mig,
Fastän jag vet att faster älskar mig
Så högt som någonsin min mor och aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
