Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En Brutus vid Lucretias dödsbädd svor –
Att vi, så klokt vi kunna, skola taga
En dödlig hämd på dessa falska Göter,
Se deras hjertblod eller dö med skam.
Tit. Det der är bra, om blott du visste huru.
Men akta dig, om valparna du sårar;
Då vaknar modren. Vädrar hon er upp –
Än är hon djupt med lejonet förbunden
Och lägger sig på rygg och söfver honom,
Och när han somnat gör hon hvad hon vill.
Du är för ung för jagten; låt den vara.
Kom, jag vill skaffa mig ett blad af koppar
Och rista dit med stålspets dessa ord
Och gömma dem. Den vreda nordanvinden
Bortsopar detta, som Sibyllas blad;
Hvad har ni då att läsa? – Nå, min gosse?
Goss. Jag säger: om jag vore karl, så skulle
Ej deras mors sängkammare beskydda
De slafvarna som burit Romas ok.
Marc. Du är min gosse, du! Din far har ofta
Detsamma gjort för Rom, det otacksamma.
Goss. Jag gör som han, om jag får lefva, farbror.
Tit. Kom, följ mig in uti min vapensal,
Jag rustar ut dig, Lucius; du, min gosse,
Skall bära fram till kejsarinnans söner
De skänker, som jag ämnat skicka dem.
Kom, kom; du vill väl gå mitt ärende?
Goss. Ja, med min dolk till deras hjertan, farfar.
Tit. Nej, barn; jag skall ett annat sätt dig lära. –
Lavinia, kom; se efter huset, Marcus.
Min Lucius och jag,
Vi drifva nog igenom det vid hofvet,
Det kan du lita på; der stå vi oss.
Marc. Du hör den goda mannens suckar, himmel,
Och veknar icke, känner ingen ömkan?
Marcus, gif akt på honom i sin yrsel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
