Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ha, vid de klara facklorna på himlen,
Som gnistrade då pojken aflad blef –
Den stupar för min sabels skarpa udd,
Som rör min äldsta son och arfvinge!
Hör, gossar, ej Enceladus i sällskap
Med hela skaran utaf Typhons ätt,[1]
Ej Hercules, ej sjelfva guden Mars
Tar detta byte ur hans faders händer.
Hvad? Ni blodtörstiga och dumma pojkar,
Hvitstrukna väggar, röda ölhus-skyltar,
Kolsvart går öfver hvarje annan färg,
Enär det hvarje annan färg försmår;
Ty allt det vatten som i hafvet fins
Ej tvättar svanens svarta fötter hvita,
Fastän han stundligt sköljer dem i svallet. –
Säg Tamora, att jag är gammal nog
Att skydda mitt; och dermed får hon nöjas.
Dem. Vill du förråda så din ädla fru?
Aar. Min fru, – hon är min fru; den här, jag sjelf,
Min ungdomsstyrkas kärna och dess afbild;
Han är mig kärare än hela verlden,
Han skyddas skall till trots för hela verlden,
Det lär man nog få minnas här i Rom.
Dem. Det här blir evig smälek för min mor!
Chir. Rom skall för denna skamfläck henne skymfa.
Sköt. Och kejsarn vildsint fälla hennes dödsdom.
Chir. Jag rodnar, då på denna skam jag tänker.
Aar. Se, det är nyttan af er fägring; fy,
Den lömska färgen som med rodnad röjer
Hvad djupt i hjertat tänks och föregår!
Här är en pojke skapt af annan sort;
Se, hur den svarta skälmen ler mot far,
Liksom han sade: "Jag är din, min gubbe."
Han är er broder, prinsar, lifligt närd
Af samma blod som först gaf lif åt er,
Och från den qved som fordom fängslat er
Han är befriad och i dagen bragt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
