Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troilus och Cressida. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Troil.
Men hvarför var ni då så hård, min sköna?
För syns skull hård; men jag var redan vunnen
Utaf den första blick som, – ack, förlåt mig!
Ni blir tyrann, om jag för mycket säger.
Nu är jag kär i er, dock icke mer
Än att jag kan mig tygla; – ack, jag ljuger!
Min tanke var ett trotsigt barn, som växt
Ifrån sin moders aga. – Ack, vi tokor!
Hvi sqvallrar jag? Hvem kan oss trogen bli.
Då ej vi kunna tiga med oss sjelfva?
Jag höll er kär, men friade dock ej,
Men skulle gerna hafva varit karl,
Åtminstone haft karlars rättighet
Att tala först. Min älskling, bed mig tiga;
Ty jag så hänryckt är, att visst jag säger
Hvad jag en gång skall ångra. Se, din tystnad
Framlockar, stum och listig, ur min svaghet
Min hemligaste tanke. Täpp min mun!
Ack ja, hur ljuf musik den än må tona!
(Kysser henne).
Ursäkta mig, min prins, jag er besvär!
Jag tänkte icke tigga mig en kyss.
Jag riktigt blygs; o Zeus, hvad har jag gjort!
Nu vill jag taga afsked utaf er,
Var nöjd, min prins, –
Hvad är ni missnöjd med?
Mitt eget sällskap.
Ej ni flykta kan
Ifrån er sjelf.
Det har jag lust att fresta.
En art jag sjelf blir qvar hos er, min prins,
Dock ett oartigt sjelf, som sjelf sig flyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
