Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troilus och Cressida. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pat.
Så främmande! De plägade ju bocka
Och skicka sina leenden i förväg
Samt komma fram till er så vördnadsfullt
Som när de krypa till ett heligt altar.
Hvad? Har jag blifvit fattig då helt nyss?
Om storhet blir med lyckan osams, blir hon
Med menskor osams ock. Den fallne ser
Sitt öde lika fort i andras ögon,
Som han sig märker falla. Menskor visa,
Som fjärlar, sina mjölbeströdda vingar
För sommarn blott, och ingen menska fins
Som hedras blott för det att hon är menska;
Hon hedras endast för den heders skull
Som är utvärtes, rikdom, gunst och rang
Som fås af slump så väl som af förtjenst.
Om dessa falla, – slippriga de äro –
Plär vänskap, stödd vid dem och slipprig sjelf,
Dra ned så ett som annat samt tillsamman
I fallet dö. Så är det ej med mig,
Jag är med lyckan vän, jag njuter ännu
Fullt opp hvad jag har ägt med undantag
Af dessa männers blickar hvilka tyckas
Hos mig ha något märkt som ej är värdt
Så täta ögonkast som förr man gaf mig.
Det är Ulysses; jag vill bryta af
Hans läsning – nå, hur står det till, Ulysses?
Nå, store Thetis-son?
Hvad läser ni?
En sällsam karl den satsen drifver här,
Att ingen, hur begåfvad han må vara, –
Har rik på gods så utantill som innan, –
Kan skryta med att äga hvad han äger
Samt känna det som sitt, om ej dess strålar
Tillbakastudsa: dygden måste skina
På andra, värma dem, och de igen
Tillbakasända värmen till sitt ursprung.
Ej sällsamt alls. Ej ägarn känner sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
