Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leont. Nej, ingen hvila dagar eller nätter!
Det endast svaghet är att taga saken
På sådant sätt, pur svaghet, om ej ännu
Orsaken fans, – åtminstone till hälften,
Den falska qvinnan. Ty den lystne kungen
Ej räcks utaf min arm; han skottfri är
Och utom mina planers håll. Men henne
Kan jag få fatt uti. Om hon var borta
Och bränd till aska, kom min hvilas hälft
Tillbaks till mig igen. – Hvem der?
1 Betj. Min kung, –
Leont. Hur står det till med gossen?
Betj. Han har sofvit
Rätt godt i natt; man hoppas, att han är
På bättringsvägen.
Leont. Sådant högsint barn!
Så snart han fattade sin moders smälek,
Straxt föll han af, blef mager, grämde sig,
Tog åt sig skammen som den varit hans,
Förlorade sitt mod, sin sömn, sin matlust,
Aftynade bestämdt. – Gå, lemna mig!
Se hur han mår. (Betjenten går). Fy, tänk ej mer på honom!
All tanke på en hämd åt detta håll
På mig tillbakastudsar; mäktig är han,
Har vänner, bundsförvandter, – han må sparas
Tills tiden kommer. Hämd för ögonblicket
På henne tag. Polyxenes, Camillo,
Bespotta mig och skratta åt min sorg;
Om jag dem räckte, skrattade de ej;
Hon skall det ej, hon är i mina händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
