Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bastardens hjerna. – Kasta det i elden,
Du har din hustru tubbat.
Ant. Nej, min kung;
Mig dessa herrar, mina ädla vänner,
Frikänna kunna.
1 Hofh. Ja, min nådig herre;
Han rådde icke för att hon kom hit.
Leont. Ni ljuger allihop!
1 Hofh. Var god, ers höghet,
Och skänk oss bättre tillit; vi ha städse
Er troget tjenat; låt oss nådigst nu
Få anses så. På våra knän vi bedja –
Som lön för våra bästa tjenster fordom
Och i en framtid – ändra ert beslut,
Som, blodigt och ohyggligt, måste leda
Till gräsligt slut. Vi böja alla knä.
Leont. Jag är ett dun för hvarje vind som blåser; –
Jag skulle lefva för att se bastarden
För mig knäböja, kalla mig för far?
Nej, bättre är att bränna upp den nu,
Än ge den framgent min förbannelse.
Dock, låt den lefva!
Nej, nej, det får den icke heller. – Kom,
Ni som så öm och omsorgsfull har varit
Med hustru Greta, er barnmorska der,
Att rädda lifvet på den här bastarden, –
Bastard så visst som skägget ditt är grått –
Hvad vågar du för denna ungens räddning?
Ant. Allt som jag är i stånd att föra ut
Och äran kräfver; om ej mer, dock detta;
Min lilla återstod af blod jag vågar
Till skydd för oskuld; allt hvad möjligt är.
Leont. Ja, möjligt är det; svärj på detta svärd
Att föra ut mitt bud.
Ant. Jag svär, min kung.
Leont. Gif akt och lyd; ty, ser du, om du felar
I minsta grand, skall ej allenast du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
