Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ant. Häng då alla männer
Som icke mäkta slikt, så får ni knappast
En undersåte qvar.
Leont. Bort, bort med henne!
Paul. Den nedrigaste, grymmaste despot
Ej bar sig värre åt.
Leont. Du skall bli bränd.
Paul. Det rör mig ej; den är en kättare,
Som tänder bålet, icke hon som brinner.
Jag har ej lust att kalla er tyrann,
Men denna grymhet mot er egen drottning –
Då ni ej bättre skäl kan draga fram
Än svag inbillning blott – en smula luktar
Af tyranni och bringar er förakt,
Ja hela verldens afsky.
Leont. Vid er länspligt,
Kör henne ut! Om en tyrann jag vore,
Hvar vore hennes lif? Ej så hon sade,
Om hon som sådan kände mig. – På dörrn!
Paul. Jag ber er, kör ej ut mig; jag skall gå.
Tag vård om barnet, herre, det är ert;
Gud gifve det till ledning bättre vett! –
Tag undan edra händer! – Aldrig nånsin
Lär ni, som nu så krusa för hans dårskap,
Hans båtnad bli, nej ingen enda af er.
Se så, farväl, jag går.
(Hon går).
Leont. Förrädare,
Du har din hustru tubbat till det här!
Mitt barn? Haf bort det! Du, ja du, som är
Så hjertligt öm om kräket, tag det bort,
Låt kasta det i elden ögonblickligt.
Ja, du och ingen ann’! Tag upp det genast,
Säg, inom timmen, "det är gjordt" och gif
Mig godt bevis derpå; jag tager annars
Ditt lif och allt ditt gods. Men vågar du
Emot min vrede spjerna, säg mig till,
Så skall med egen hand jag klämma ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
