Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty då jag var af svartsjukt lynne retad
Till blodig hug och hämd, utvalde jag
Camillo till mitt redskap att förgifta
Min vän Polyxenes; det varit gjordt,
Om ej Camillos ädla hjerta hejdat
Mitt uppdrags fart, fastän med död och skänker
Jag honom hotade och manade,
Om han det icke gjorde eller gjorde.
Dock, menskligt sinnad och af heder full
Upptäckte han min plan för kunga-gästen
Och lemnade sitt gods och goda här,
Som dock är ganska stort, samt gaf sig sjelf
Till säkert rof åt all osäkerhet;
Hans heder blef hans enda rikedom. –
Ack, hur han genomskimrar klart min rost,
Och hur hans fromhet mina bragder färgar
Allt svartare!
Paul. O ve, o ve, skär upp
Mitt snörlif, annars sprängs det af mitt hjerta
Som färdigt är att brista!
1 Hofh. Hvad går åt er?
Paul. (Till Leontes). Hvad marter har du nu åt mig, tyrann?
Hjul, stegel, bål, rådbråkning, spöstraff, sjudning
I beck och bly? Hvad ny, hvad gammal pina
Skall nu bli min, då hvarje ord af mig
Din ilska retar upp? Ditt tyranni
Tillsammans med svartsjukan, – knappast pojkar
Och nio års småflickor hitta på
Så dumma griller – se hvad de ha gjort
Och blif förryckt, bindgalen rent, ty all
Din fordna dårskap var blott dennas krydda.
Att du besvek Polyxenes, var intet;
Man såg blott, att du var en flygtig narr
Och gräsligt otacksam; ej mycket heller,
Att du Camillos dygd förgifta ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
